mörk dunört
Epilobium obscurum
Mer information om arten

Inkommen, tillfällig.
Företrädesvis på åkrar och i diken, i fuktig sandjord. Tre äldre fynd har gjorts vid järnväg: mellan Väskinde och Martebo 1909, Martebo station 1909 samt norr om Grötlingbo anhalt 1929. Mörk dunört är en kulturberoende art; dess ålder på Gotland är inte klarlagd, men de tre förekomsterna på åkermark på Avanäset, Fårö, från 1895 till 1984 antyder att den skulle kunna vara en gammal kulturföljeslagare på Gotland. På några av 1900-talets lokaler är det däremot mycket möjligt att den, liksom alaskadunört E. glandulosum (båda: Martebo station 1909) är inkommen utifrån.

Första fynd

Johansson (1897): ”Hejde vid Gervalds 1890, men sedan ej återfunnen (An).” Samlad i Hejde av Ahlfvengren 1889 (An i LD vid. S. Snogerup 2004). Tidigast samlad redan på 1830-talet (C. Säve i S, se nedan).

Utbredning

Sällsynt, 3 kartblad, 3 km2-rutor.

Lokaler

uppgifter sedan 1983:
Hejde, SO Stenstugu, i ett nygrävt dike, 1991 (16556- 63647- JC; Petersson 1992).
Guldrupe, 550 m SO Hallbjäns 1:32, i fuktiga spår på skogsstig, 1991 (165714 636933 JP; Petersson 1992).
Fårö, Dämba, sandig åker, ursprungligen kärrmark, 1984 (170535 643076 GF).

äldre uppgifter:
– Gotland, 1830-talet (C. Säve i S; 1 och 3 E. obscurum, det. G. Samuelsson, av handstilen att döma, men signaturen är bortklippt och insamlingsdatum ej utskrivet).
Grötlingbo, stenbrott O kyrkan, 1894 (KJ i UPS, som E. lamyi, E. obscurum det. G. Samuelsson 1917); N Grötlingbo anhalt, i järnvägsdike, 1929 (Fr i LD vid. S. Snogerup 2004, S; Fries 1934).
Hemse, Sindarve, 1929 (T. Norlindh i LD vid. S. Snogerup 2004).
Etelhem, Tänglings, 1888 (N. Svedelius i UPS).
Hejde, 1889, se primäruppgift.
Atlingbo, Stormyr, 1929 (S. Nordenstam i LD vid. S. Snogerup 2004, S, UPS).
Väskinde/Martebo, vid järnvägen mellan Väskinde och Martebo, 1909 (Fr i S det. S. Murbeck 1909; Johansson 1910b).
Martebo, Martebo station, 1909 (Fr i LD vid. S. Snogerup 2004, VI det. S. Murbeck 1909, S vid. S. Snogerup 2005), järnvägsdiket, 1909 (Fr i S det. S. Murbeck).
Fårö, nära Holmudden, ett dike vid en åker, 1895 (KJ i S, som E. lamyi, E. obscurum det. G. Samuelsson 1917, UPS; Fårö markerad på utbredningskartan hos Hultén 1971); 650 m NO St. Gasmora, nedlagd åker på f.d. kärrmark, numera gräsmatta, 1975 (170548 643284 GF).

osäkra uppgifter:
Ardre, Ljugarn, ca 1985 (1675-- 6359-- BE).
Eksta, L. Karlsö (Hjernquist & Palm 1977).