Ursprunglig. Blöt kärrmark och i fuktiga partier i barrskog och lövskog. Ibland kvar även under torrare villkor efter utdikning. Ofta i utbredda, rena bestånd.

Spridd från Vamlingbo/Hamra till Fårö. 1800-talets lokaler har visat mycket hög konstans; lokaler eller lokalområden från 1800-talet som är kvar i dag är exempelvis: ”Fårö ö. del allm.!”, ”Fleringe vid Hau” (Johansson 1897), ”Fardume träsk i Rute”, ”Lojsta kka nära Tonnklint”, ”St. Carlsön i myren” (Eisen & Stuxberg 1869).

Enligt Johanssons (1897) bedömning ”H. o. d.”, motsvarande tämligen allmän. Johansson hade dock bara ett par lokaler på södra Gotland, och där är kärrbräken sällsynt även i dag. Som helhet ingen påtaglig förändring under 1900-talet. B. Petterssons bedömning (Pettersson 1958 s. 70), att frekvensen minskat genom myrdikningarna, gäller knappast för 1900-talet, men man kan gissa att kärrbräken var en vanlig art på Gotland innan de omfattande utdikningarna började under 1800-talet.