Ursprunglig. 
Öppen, ofta vinterfuktig miljö på tunna gruslager eller i bar kalkjord: hällmark, plan kalkhäll, alvar och vätkanter; även i maritima miljöer i grus på kalkhäll och bland strandklapper. Arten koloniserar frilagda ytor med tunt jordlager på kalkhäll, exempelvis i körspår eller andra markskador, på samma sätt även i grustagsbottnar. Kalknarv är köldtålig och kan under milda vintrar blomma redan i januari (Johansson 1890, JP).

Utbredningen är starkt koncentrerad till fyra områden: Storsudrets alvarmarker, Östergarnslandet, hällmarker öster om Visby samt västra Fårö och angränsande delar mot Bästeträsk i Rute, Bunge och Fleringe. Utbredningsbilden – densamma i dag som i slutet av 1800-talet (Johansson 1897) – tyder på att arten gynnas av närhet till havet. Kalknarv är endemisk för Gotland och Kinnekulle i Västergötland (Jonsell 2004).