Ursprunglig. 
Oftast på sand: tallskog, hyggen, gräsmark, vägkanter och grustag; mer sällan vätkanter, åker- och dikesrenar och torvmossar. Jämfört med Johanssons (1897) bedömning ”H. o. d., i synnerhet på sandområdena” är arten mer allmän i dag, men fortfarande vanligast på sandområdena. Ökningen under 1900-talet torde bero på minskat utmarksbete.