bitterpilört
Persicaria hydropiper
Inkommen, tillfällig.
Säkerligen inkommen till Gamlehamn med sjöfarten. Möjligen har arten i övrigt kommit in med vallfrö (se nedan).
Första fynd
Landeberg (ms 1811; jfr Johansson 2010). I tryck hos Rosén & Wahlenberg (1821, i övers.): ’på många ställen’. Ännu hos Eisen & Stuxberg (1869) angavs bitterpilört som allmän, dock utan lokaluppgifter. Att arten i själva verket är sällsynt på Gotland framgår först hos Johansson (1897), som redovisade tre växtplatser (se nedan). Tidigast samlad på 1830-talet (i övers.) ’på fuktiga ställen vid Gamla hamnen i Visby’ (C. Säve i VI).
Utbredning
Sällsynt, 1 kartblad, 1 km2-ruta.
Lokaler
Uppgifter sedan 1983:
– Boge, ca 1,5 km V Friggars, i vall och dike, 1988 (16754- 63959- ASt, LSt; Petersson 1989), ej kvar 1994 (ASt, LSt).
Äldre uppgifter:
– Levide, 1913 (A. Snell i OHN det. Å. Rühling 2008).
– Väte, 1852 (Wö i VI conf. S. Ekman).
– Visby, Gamlehamn, se primär- fynd; ”Spittelsump”, 1899 (KJ i UPS; Spittelsump betecknade en del av området mellan Trojaborg och Norra begravningsplatsen).
– Hejdeby–Fole, vid landsvägen (Wö enligt Johansson 1897).
Osäkra uppgifter:
Sernander (1901) uppgav arten i driften på Gotska Sandön, Fårö.