Ursprunglig.
Fuktig till blöt miljö: agmyrar, vätar, fuktängar, strandängar, lövkärr, bäck-, å-, dikes- och kanalkanter, bryor, dammar och fuktiga grustag. Englund (1942) redovisade arten från strandängar med 27 lokalprickar efter sina inventeringar 1928–36. Han noterade den mest i bäckmynningar och på stränder med urbergsgrus. Johansson (1897) klassade fackelblomster som ”Täml. allm.”. Vår inventering tyder på att arten har ökat något sedan 1800-talets slut.