Kulturföljeslagare.
Växer på kalkgrus och sand i f.d. järnvägsmiljö (6 fynd), på ruderatmark, soptippar och strandklapper, någon gång på tak av ruin (Visby). Johansson (1897) angav taklosta som sällsynt med endast fyra namngivna växtplatser; arten ökade alltså under 1900-talet. Ökningen beror främst på spridning längs öns järnvägar, med 13 fynd i denna miljö under början av 1900-talet (Johansson 1910b, Fries 1914, 1917 samt herbarier).