luktsporre

[Felaktigt uppgiven från Ljusnarsberg s:n (HAMMARSTRÖM 1813).]

559 Gymnadenia odoratissima (L.) L. C. Rich.

This boreal-montane, calciphilous species is restricted to Europe.

Närke 1809 Anonym (LD/SSn). En aldrig återfunnen kalkkärrväxt vars ev. närvaro i Närke är höljd i dunkel. Om luktsporren har funnits här kan finnaren, eller förmedlaren, möjligen vara C. A. Agardh som vistades vid Ramshyttan i Kil kring 1810 eller A. af Geijerstam som samlade i Kil 1804. Troligare är att insamlingen har gjorts i Västmanlandsdelen av Örebro län varvid landskaps- och länstillhörigheten missförtåtts.

Ibland benämndes hela länet ”Närke” av tidigare botanister, inkl. E. Broddeson. Då kunde ett enl. Malmgren (1982) felaktigt publicerat fynd av Hammarström (1813) från Ljusnarsberg få sin förklaring. Agardh som besökte bl.a. Närke och Västmanland vid den här tiden hade anknytning till Lund där exemplaret förvaras.

Luktsporre är relativt vanlig på starkt kalkhaltig, fuktig mark på Gotland och finns även i kalkkärr i Västergötland och Östergötland. Ett par 1800-talsbelägg från Öland är också kända. Två lokaluppgifter från tidigt 1800-tal finns från norra Kalmar län. Belägg finns inte längre, och det troligaste är väl att det har gällt späda exemplar av brudsporre G. conopsea eller brudsporre i knopp (sporren förblir länge kort hos brudsporre). – Uppgifterna är följande: Västervik Blackstad Trästad 1845 ´i en äng nära Tjärstad Blackstad sn. På samma ställe förut funnen af studenten Rudin´ (Dahlberger ms 1846). Hjorted ´Nynäs äg. i Kullaängen på sluttningen åt sjön och i Storängen i en dal, på båda ställena frequens´ 1818 (Palmær ms 1818 under namnet Orchis odoratissima). Kanske är det den senare uppgiften som ligger till grund för omnämnandet av arten från Småland hos Hartman (1820).

I ett manuskript från 1950-talet (Johan Svensson & G. Svensson ms) angavs ´luktsporren´ från Vimmerby Tuna Långelid, ladängen. Även här har det troligen rört sig om brudsporre.

Slutligen finns det i LD ett belägg från västra Småland, samlat 1891 och påskrivet ´Sm. Dannäs (Berga sn?). Skolyngl. Karl Bengtsson 3b´. Skolynglingen hade lämnat växten obestämd; identifikationen till luktsporre gjordes av N. Hylander 1962. Exemplaret kommer säkert inte från Småland.

Luktsporre förekommer i Sverige på Gotland samt i Öster- och Västergötland. Den vill ha kalkrik, gärna översilad mark och växer i källmyrar och på kalkfuktängar. Luktsporre har två gånger belagts från Öland. Lokalerna är inte osannolika och bör innan de stora utdikningarna påbörjades ha erbjudit lämpliga miljöer. Nordväst om Dröstorpsmossen, Torslunda sn, finns idag hästbetade och orkidérika källkärr som synes lämpliga, men någon luktsporre har inte gått att finna där. Luktsporre är också angiven från Öland (Areskog 1946 och Fries 1943) men uppgifterna där är osäkra. Likaså finns en obekräftad uppgift från Högby 1963 (Lundqvist 1970 a).

Gammal, förr bofast, numera utgången.

Ursprunglig.
Luktsporre är knuten till framför allt källmyrar men växer också i andra fuktiga miljöer med rörligt grundvatten, t.ex. i svagt sluttande blekevätar. Den verkar något mer krävande än sumpnycklar, men återfinns i samma miljöer (dock inte i riktigt blöta kärr).

Arten visar stor färgvariation. Blekt rödvioletta blommor är vanligast, men vita är inte ovanliga (Fries 1932, Rosvall & Pettersson 1951). Även en vaxgul form har observerats (Pettersson 1947c).