Gammal kulturföljeslagare.
Ogräs i trädgårdsland och rabatter; även ruderatmark, soptippar och skräphögar; enstaka fynd i åkerkanter. Vanlig i Visby innerstad, där den växer mellan gatstenar, invid husväggar och i rabatter.

Johansson (1897) räknade rävtörel till gruppen ”åkerväxter”, vilket vi inte riktigt kan göra i dag. Den senaste uppgiften om rävtörel i en åker är från Hamra 1951 (B. Holma i OHN).

Rävtörel tycks inte ha varit vanlig under första hälften av 1800-talet. Såväl Wahlenberg (1805) som Säve (1837) anförde bara en lokal, Visby. Eisen & Stuxberg (1869) bedömde den emellertid som allmän, medan Johansson (1897) gjorde bedömningen ”Täml. allm.” och anförde att han påträffat rävtörel från Vamlingbo i söder till Fårö i norr. Vi har bara funnit ett fåtal belägg från denna tid, från Visby och ytterligare sju socknar. Av sex belägg i UPS (1852–89) har hälften tagits i hamnar. Möjligen fick arten under en period påspädning utifrån genom sjöfarten, vilket tillfälligt ökat numerären. De fåtaliga uppgifterna gör att vi inte kan bedöma om rävtörel gick tillbaka under 1900-talet. Den är nu glest spridd över hela Gotland undantaget två områden, Visby med omgivningar samt Stenkyrka (–Martebo–Lummelunda), där den är ganska allmän.