vanlig beta
Beta vulgaris subsp. vulgaris
Mer information om arten

Förvildad, tillfällig.
Rödbetor och vitbetor har odlats åtminstone sedan 1700-talet; foderbetor introducerades på 1830-talet och senare även sockerbetor, som alltjämt odlas i stor omfattning. Ett fåtal fynd från jord- och skräphögar, härrörande från utkast av betor eller frön från stocklöpare (plantor som går i frö under första året). De allra flesta fynden avsåg säkerligen sockerbetor (B. vulgaris ssp. vulgaris var. altissima). Troligen förbisedd under Projekt Gotlands flora.

Under våra inventeringar har fynd gjorts i Hablingbo, Levide, Gerum, Alva, När, Visby, Barlingbo, Källunge, Bro, Stenkyrka, Tingstäde, Lärbro och Rute.

Första fynd

Gotlands Botaniska Förening (1994) i Förteckning över Gotlands kärlväxter. Mer utförligt hos Johansson & Larsson (1996): från Stenkyrka, Hellvi och Lärbro (Hellvi felaktigt, ska vara Rute). Tidigast samlad från Klintehamn i Klinte 1861 (K.F. Thedenius i UPS, ”bristfälligt belägg men kanske odlad form” L. Jonsell 2012).

Utbredning

Sällsynt, 11 kartblad, 13 km2-rutor.