Ursprunglig.
Öppen, torr, kalkrik miljö: alvarmark, hällmark, ofta i mosstuvor eller i tunn jord eller grus över hällen; även strandklapper, torrängar i jordblottor, körspår eller annan störd mark. Spridd och allmän över Gotlands alvar- och hällmarksområden, vilket även återspeglas genom andelen i undersökta provrutor. Alvararv saknas helt i områden med djupa jordar, exempelvis södra och mellersta Gotlands jordbruksbygder, samt inom öns mer uttalade sandområden. Johansson (1897) angav alvararv som ”allmän”. Dagens frekvens inom öns kalkområden motsvarar den bedömningen.