Ursprunglig.
Frisk till något fuktig lövskog, ängsbarrskog och granskog, ofta på gamla strandvallar, i kalksluttningar och vid järnåldershusgrunder. Johansson (1897) förde arten till gruppen ”lundväxter”.

Mest funnen på öns södra och sydvästra delar samt i öster och nordöst; arten saknas i ett brett område däremellan. Före 1950 var endast åtta växtplatser kända på ön, varför skugglosta förmodligen ökade under senare delen av 1900-talet, troligen som en följd av minskat utmarksbete.