ormbär
Paris quadrifolia
Ursprunglig. Frisk till fuktig skog, mest i mullrik lövskog och ängsbarrskog, även i barrskog och sumpskog, blåbärsgranskog, ej sällan i skuggigare delar av ängen. Ofta i relativt täta bestånd. Johanssons (1897) bedömning ”Allest.” är något överdriven i dag; ormbär är inte allmän längst i norr och saknas helt på Gotska Sandön.
Första fynd
Linné (Linnæus 1745a, nr 325): som anger det gotländska namnet ormbär. Samlad redan 1701–02 av Münchenberg.
Utbredning
Allmän, 147 kartblad, 1 083 km2-rutor. Provrutor: 6,4 %.
