pinnfibbla
Hieracium neopinnatifidum
Ursprunglig.
Torr till frisk skogsmark: lövskog, barrskog. Johansson (1897) angav frekvensen ”H. o. d.”, motsvarande tämligen allmän. I dag är pinnfibbla kanske något mindre allmän, men utbredningsmönstret är detsamma nu som då: mellersta och norra Gotland.
Första fynd
Dahlstedt (1894 s. 88, 90–93, H. pinnatifidum): Sanda, Klintehamn, Tofta, Krokstäde, samt Visby [Västerhejde?], Vibble. Johansson (1897 s. 135) ger ytterligare exempel på lokaler till Fleringe och Fårö i norr. Först samlad i Visby 1887 (E. Adlerz i LD).
Utbredning
Mindre allmän, 9 kartblad, 12 km2-rutor.
Lokaler
Uppgifter sedan 1983: Lojsta, Eksta, Fröjel, Hogrän, Boge, Othem, Hellvi, Lärbro och Rute.
Äldre uppgifter: Hemse, Etelhem, Klinte, Hejde, Sanda, Eskelhem, Tofta, Västerhejde, Visby, Halla, Viklau, Barlingbo, Dalhem, Ekeby, Bro, Stenkyrka, Boge, Othem, Hangvar, Fleringe, Rute och Fårö.