Ursprunglig.
Arten är tånggynnad och förekommer på havsstränder: framför allt växer den på driftvallar med tång, på sandstrand och på klapper, men även på strandängar, betade såväl som obetade, nära stranden. I det inre av Gotland är den sällsynt och växer främst vid gödselstäder men är även noterad i diken, på kanalkanter, vid bevattningsdammar och soptippar. Spjutmålla är mycket allmän på stränderna; andelen provrutor från vilka den noterats är förvånansvärt hög med tanke på att förekomsten huvudsakligen är begränsad till stränderna.

Spridd från Sundre till Gotska Sandön, Fårö, med marginellt färre antal km²-rutor jämfört med strandmålla A. littoralis, som har likartad utbredning. Englund (1942) uppgav spjutmålla från 488 strandavsnitt (331 för strandmålla). Han betraktade strandmållans utbredning som (i övers.) en ’något blek kopia av spjutmållans’. I dag är förhållandet snarast det omvända, men på norra Gotlands klappervallar är spjutmålla även i dag den vanligare arten av de två.