Ursprunglig.
Öppen, blöt miljö: åar, bryor, träsk och alkärr; sekundärt i dammar, kanaler och diken. Spridda bestånd finns i kanaler inom korresponderande vattensystem. Hästsvans har t.ex. rika förekomster i kanalerna inom Dalhem, Hörsne, Källunge och Gothem från Holmmyr och Tallmyr genom Lina myr till Gothemsåns utlopp vid Åminne. Liknande bestånd har noterats i Stangmyr och nordvästra delen av Mästermyr samt i närliggande Ronemyr inom socknarna Burs, Stånga, Hemse, Linde, Fardhem och Levide. I övrigt är hästsvans känd från 13 lokaler, varav sju (inom 6 km2-rutor) på Fårö. Johansson (1897) angav hästsvans som sällsynt. Arten har nu rika bestånd i Gothemsåns nedre delar, där den är allmän. Över stora delar av Gotland är hästsvans dock fortfarande sällsynt.
Första fynd
Utbredning
Sällsynt, 18 kartblad, 37 km2-rutor.
