Ursprunglig.
Naken dy och bleke i agmyrar och knappagmyrar, vätar och diken; även grustag, källmyrar, blåtåtelkärr och sjöstränder (innanför agbården). Ävjestarr är anpassad att växa i vatten på kalklera bland glesa bestånd av ag (Hedrén 1997); mer sällan finner man den på kalkgrus (Hedrén 1998). Dess miljöer är översvämmade vintertid och torkar sakta upp under vegetationsperioden. Hedrén (1998) bedömer ävjestarr på Gotland som en ekotyp, anpassad till våtare förhållanden. Enligt Hedrén (i brev 2013) kan var. bergrothii även innefatta introgressionsprodukter mellan Carex lepidocarpa i vid mening och andra varieteter av ärtstarr C. oederi. Ävjestarr är möjligen något förbisedd.
Första fynd
Palmgren (1944, C. bergrothii): funnen bl.a. på Gotland. Palmgren (1959) uppgav att växten först hade insamlats av honom själv 1910 vid Lojsta slott i Stånga samt på bleke vid södra delen av Fardume träsk i Hellvi (Palmgren oriktigt Lojsta resp. Rute). Äldsta bestämda kollekt är dock samlad i Vänge myr (= Brogardsmyr) i Vänge 1887 (KJ i UPS rev. A. Palmgren 1938).
Utbredning
Mindre allmän, 43 kartblad, 83 km2-rutor.
