Inkommen, bofast.
Kulturmark: gårdsmiljö, tätorter (gatumiljöer, industrimark), soptippar, jordhögar, ruderatmark, trampade ytor på beten, åkrar och körvägar. Gatkamomill inkom i slutet av 1800-talet med sjöfarten till fyra hamnar (Klintehamn, Visby, Slite, Storugns), då arten i övrigt var känd endast från Prästgården i Hörsne. Under perioden 1900–25 uppgavs den från 30 växtplatser spridda över Gotland, från Grötlingbo till Fårö, av vilka åtta var järnvägsstationer, så den fortsatta spridningen kanske delvis skedde längs järnvägsnätet. Gatkamomill ökade mycket starkt under 1900-talet och har spritts synnerligen effektivt: den är nu mycket vanlig på Gotland och är noterad från ungefär en tredjedel av alla km²-rutor. Att andelen provrutor bara är 2,5 % beror på att arten inte växer i särskilt utbredda bestånd utan finns just där marken är hårt körd eller trampad.