Gotlands flora - kustsaltgräs

kustsaltgräs

Puccinellia capillaris

Ursprunglig.
Strandängar och tånggödda sandstränder. Enligt Martinsson (1997) växer kustsaltgräs på nedre landstranden tillsammans med revigt saltgräs P. maritima och rödsvingel Festuca rubra samt i skonor. Englund (1942) uppgav att ”P. retroflexa” (detta namn användes tidigare för kustsaltgräs) växer på tånggödda platser med finmaterial, grus eller moränmärgel som underlag. Han hade 421 lokalprickar efter sina strandinventeringar 1928–36. Kustsaltgräs måste ha minskat starkt eller ofta blivit förbigånget vid vår inventering.

Första fynd

Wahlenberg (1805, Poa β. maritima Smith): ”på stranden vid Västergarns udde”. En odaterad kollekt samlad på denna lokal, Kronholmen i Västergarn, finns i Wahlenbergs herbarium i UPS (det. O.R. Holmberg 1908). Kustsaltgräs fanns ännu kvar i detta område 1989 (GI). Tidigast samlad (troligen 1752) av Bergius (Linnés herbarium i London, nr 92.29, här inlagd som Festuca; Lindberg 1958: Atropis retroflexa).

Utbredning

Mindre allmän, 54 kartblad, 118 km²-rutor.

Lokaler

osäkra eller oriktiga uppgifter: Nyman (1842, som Glyceria distans β arenaria): ”Långstitestrand i Sproge Sn., på sandiga ställen som ibland öfversvämmas” angavs av Johansson (1897) som primäruppgift, men en kollekt samlad av Nyman vid Langstite är grått saltgräs P. distans, se denna art.