Ursprunglig.
Tagelstarr växer i träsk- och myrkanter samt diken och torvgravar i f.d. myrar. Den är särskilt riklig i träskraden från Kyrkträsk i Lojsta till Slottsträsk i Stånga samt vid Holm och Nordermorarna på Fårö. 15 äldre växtplatser kan definieras. Under vår inventering har tagelstarr setts på åtta av dessa, vilket tyder på stabil förekomst.
Första fynd
Wahlenberg (1806): mellan klostret och myren i Roma samt vid Langhammars på Fårö. Lokalerna anges under C. teretiuscula (nuvarande C. diandra trindstarr), men de avser tagelstarr C. appropinquata, vilket framgår av Wahlenberg (1824–26) enligt Johansson (1897). Samma växtplatser, angivna hos Säve (1837), förs av Nyman (1842) till denna art.
Utbredning
Sällsynt, 10 kartblad, 19 km2-rutor.
Lokaler
Osäkra eller oriktiga uppgifter:
Anges av Stenström (1945) från Prästänget i Fide, men tagelstarr är inte känd söder om Lojstaträsken.
