Ursprunglig.
Få noteringar finns om växtmiljöer; arten är oftast antecknad i ängen men även sedd på gräsmark, på sandiga beten, på skogsvägar och i örtrik tallskog. Arten är ojämnt fördelad och sällsynt i nordöst. Frekvensen förefaller vara lägre i dag än i slutet av 1800-talet, då Johansson (1897) angav förekomst ”H. o. d.”, ungefär motsvarande tämligen allmän. Den rätt höga frekvensen i provrutorna tyder på att blekstarr är relativt väl spridd inom de delar av ön där den förekommer.