Förvildad, bofast.
Johanssons beskrivning av förekomsten i Endre, ”vägkant och närmaste del av hällmarken”, ”spridd från ett torp på hällmarkssluttning”, är karakteristisk även för artens nuvarande förekomster på Gotland. Lammöron kan sprida sig med frö likaväl som med utkast och är mycket torktålig. Till många av de hällmarker där den nu kan påträffas har den förmodligen kommit med utkast, liksom till en del skräphögar och soptippar. Med sina liggande, håriga skott är den också tålig mot bete. Beständig; i trakten kring kyrkan i Endre har den funnits sedan omkring år 1920, vid Herrvik i Östergarn finns den ännu kvar rikligt sedan den upptäcktes där 1935.