Ursprunglig.
Enligt äldre uppgifter växte vargfibbla i tallskog (ibland på strandvallar), i barrblandskog och på en lokal i ett änge. På den enda kända nuvarande lokalen, i Hangvar, växer vargfibbla i frisk barrblandskog. Enligt Johansson (1897) var arten sällsynt på Gotland, vilket gäller även i dag.
Första fynd
Dahlstedt (1893 s. 99–101, som H. serratifrons ssp. canipes). Först samlad 1890 i Bunge, Fårösund, på (i övers.): ’steniga strandvallar, skuggiga ställen i en liten tallskog’ (KJ i UPS).
Utbredning
Sällsynt, 1 kartblad, 1 km2-ruta.
Lokaler
Uppgifter sedan 1983:
– Hangvar, l km VSV till SV Skälstäde, frisk örtrik barrblandskog, 1996 (167325 641815 TK, MA; TK i S).
Äldre uppgifter:
– Kräklingbo, Torsburgen, nedanför västra sidan, 1891 (KJ i UPS; Johansson 1897).
– Bro, 1893 (TV i OHN, S, UPS), 1894 (TV i LD), 1895 (TV i S), 1897 (TV i LD), Johansson (1897).
– Gothem, 1896 (O. Olsson i VI, ej granskad av T. Tyler).
– Stenkyrka, 1894 (TV i LD, S, UPS; Johansson 1897); Broungs, 1929 (Fr i S); Kvie, 1937 (Fr i LD), 1939 (Fr i LD, UPS).
– Boge, strandvallar vid torpet norr om Tjälder, 1902 (KJ i UPS; Johansson 1910b), vid Tjälder (Johansson 1910b), 1918 (Fr i S, UPS).
– Lärbro, Tängelgårde, 1892 (KJ i S, som H. sinuosifrons f. planifrons, H. canipes det. T. Tyler 2001).
– Bunge, Fårösund, 1890, se primäruppgift, 1894 (C. Trägårdh m.fl. i UPS), 1923 (Fr i S); Mattise, åkerren, 1890 (KJ i S, UPS); Broungs, 1893 (KJ i UPS); NV Stenstugu i en äng vid vägen till Skymnings, 1893 (KJ i S, UPS); samtliga i Johansson (1897); vid Bunn, löväng, 1937 (Fr i LD, S).
– Fårö, L. Gasmora, nära Ava, 1892 (KJ i UPS; Johansson 1897).