vintergröna
Vinca minor
Mer information om arten

Förvildad, även kvarstående, bofast.
Ofta kvarstående vid kyrkogårdar, f.d. huslägen samt spridd nära trädgårdar t.ex. till väg-, dikes- och åkerkanter, ängen, betesmark och frisk lövskog; även utkasthögar och soptippar samt grustag. Vintergröna är en konkurrenskraftig art som kan bilda utbredda marktäckande bestånd som undertrycker annan växtlighet. Arten ökade under senare delen av 1900-talet.

Första fynd

Nilsson (1981): ett stort bestånd i Sockerparken i Björke 1980, förmodligen kvarstående. Tidigast belagd från Vallstena 1897 (O. Olsson i VI), men det framgår inte om exemplaret varit odlat. Som säkert förvildad först tagen vid Stenstugu i Västerhejde 1901 (KJ i UPS).

Utbredning

Tämligen allmän, 118 kartblad, 360 km2-rutor.

karta