tallfibbla
Hieracium scandinaviorum
Mer information om arten

Ursprunglig.
Tallfibbla har troligen alltid varit sällsynt på Gotland.

Första fynd

Johansson (1897, som H. silvaticum): ”Fleringe vid Trelge!; Ardre vid Hvitver (Wennersten!)”. Samlad vid Trälgar 1893 (KJ i S); från Ardre, Ljugarn, vid vägskälet på Ardrevägen, 1892 (V. Wennersten i S, TV i S). Tidigast samlad 1853, från Fleringe, en äng öster om Hede [Hässle?] åt Bästeträsk till (K.J. Lönnroth i S). Fördes tidigare till skogsfibblor.

Utbredning

Sällsynt, 1 kartblad, 1 km2-ruta.

Lokaler

Uppgifter sedan 1983:
Stenkyrka, Grausne, 1989 (166118 641355 MA det. T. Tyler).

Äldre uppgifter:
Stånga, v. sidan av Aklausmyr, 1913 (Fr i S, Lojsta anges); Stånga slott [Lojsta slott], 1885 (KJ i S), 1913 (Fr i S), 1930 (Fr i S), 1936 (Fr i S).
Ardre, se primäruppgift.
Västerhejde, Vibble, 1932 (Anonym i OHN).
Visby, 1885 (KJ i S); Skolbetningen, 1914 (Fr i S); Snäckgärdet ovanför Åhsbergska hagen, 1911 (KJ i S).
Tingstäde, stationen, 1925 (Fr i S), 1936 (Fr i LD).
Hall, 1 km S Hallshuk, efter vägen mot Halls kyrka, 1964 (H. Persson i S).
Fleringe, se primäruppgift.
Bunge, Fårösund, 1885 (KJ i VI, ej granskad av T. Tyler).

Osäkra eller felaktiga uppgifter:
Lummelunda, Björkome, 1939 (Fr i LD; ”H. scandinaviorum modif. [eller något helt okänt…]” T. Tyler 2001).