Ursprunglig.
Öppen, fuktig till blöt miljö: källmyrar, kalkfuktängar, kalkgräsmyrar, axagkärr, agmyrkanter, diken, fuktiga sand- och grustag samt ängen. Rent vitblommande tätört förekommer sällsynt. Blomman är då vitare än hos fjälltätört och saknar helt de gula fläckarna (Larsson 1994). Dahlgren (1910) anför f. albida från Etelhem 1905 och Fries (1932) f. bicolor från Lummelunda.

Johansson (1897) angav tätört som allmän. Vi bedömer den nu som allmän, på gränsen till tämligen allmän. Arten har säkerligen minskat något, beroende på dikningar och uppodling.