sötvedel
Astragalus glycyphyllos
Ursprunglig.
Skogsmark, såväl tallskog som lövskog, gärna i gläntor och bryn. Även på mer kulturpåverkad mark: vägrenar, äldre grustag, jordhögar.
Sötvedel förekommer från Eksta–Linde–Lojsta–Etelhem till Fårö; den är dock sällsynt på märglig kalksten. Därutöver finns en isolerad förekomst väster om Burgsvik i Öja (BAl). Utbredningsbilden överensstämmer med uppgifterna i Johansson (1897) och Hedlund (1949), men växtplatserna i Öja och Fårö har tillkommit.
Första fynd
Linné (Linnæus 1745a nr 591): ”in Oelandia & Gotlandia”. I reseberättelsen (Linnæus 1745b, 28 juni, 14 juli 1741) mer detaljerat: i ängarna vid kyrkan i Rute samt nedom branterna på södra sidan av L. Karlsö i Eksta. Sötvedel finns ännu kvar på L. Karlsö (GI, ACH; Hjernquist & Palm 1977).
Utbredning
Mindre allmän, 62 kartblad, 114 km2-rutor.
