läkevänderot
Valeriana officinalis
Ursprunglig.
Frisk till fuktig mark: fuktig skogsmark, skogskärr, skogsbryn, myrkanter, strandängar, vägkanter och diken; även ängen (helst i delar som inte slåtterhävdas hårt), åkerkanter och grustag. Arten är även funnen i en karstspricka, i ett trädgårdsland, på en skräphög och på en jordtipp. Johansson (1897) betecknade arten som ”Allm.”. Detsamma gäller i dag.
Första fynd
Linné (Linnæus 1745b, 26 juni 1741) nämner, från Martebo, valerianarot som huskur mot ”Moderpassion” (äldre term för hysteri; den hade dock en vidare betydelse än motsvarande term i dag). Samlad redan 1701–02 av Münchenberg.
Utbredning
Allmän, 174 kartblad.
