Ursprunglig.
Kalkhällar (gärna i mosskuddar eller på myrtuvor), grusig uppfrysningsmark, sandmarker och torrbackar; även på strandängar, samt i åker- och vägkanter. Ofta på betad mark. Där den växer är jorden alltid mer eller mindre bar. Grusbräcka förekommer spridd över stora områden i det öppna gotländska landskapet, vilket framgår av andelen provrutor där den noterats. Under Projekt Gotlands flora funnen från Sundre till Gotska Sandön, Fårö, men på Gotska Sandön möjligen återigen försvunnen (igenväxning). Grusbräcka har alltid varit vanlig, utom på de sandiga markerna på Gotska Sandön och Avanäset, Fårö. Johansson (1897) angav frekvensen ”Allest.”. Detta är möjligen lite i överkant i dag, åtminstone inom öns jordbruksområden, där det finns vissa luckor i artens utbredning.