Ursprunglig.
Tre mer omfattande utbredningsområden är kända: östra Fårö (Fåhræus 1980), Bungenäs i Bunge (Fåhræus 1989a) samt kalkskogarna från Etelhem till Ardre (Hedrén 1994a). På Fårö växer avarönn i halvöppen mark med underlag av sand eller kalk: igenväxande gräsdominerade betesmarker, buskmark i åkerkanter, gårdsmiljöer och vägkanter. Bestånden på huvudön växer i gles kalktallskog och på kalkhällar. Avarönn missgynnas av fårbete (Fåhræus 1980). Den sammantagna utbredningsbilden på Gotland fås hos Högström (2003a, b), som år 2000 inräknade ca 1 100 individ. Av dessa hittades (fruktbärande träd inom parentes) närmare 500 (49) på Fårö, ca 80 (37) på Bungenäs och närmare 600 (307) i Etelhem till Ardre. Populationerna i Etelhem till Ardre, i Bunge och på Fårö skiljer sig genetiskt från varandra (forskning i Lund utförd av J. Levin, M. Hedrén handledare).

Hybriden rönn × finnoxel S. aucuparia × hybrida är knappast möjlig att i fält skilja från den apomiktiska arten avarönn. Många av de tidigaste beläggen av avarönn fördes till denna hybrid. Flertalet av dessa har senare bedömts som avarönn av T. Hedlund (det. 1943) samt K. Halvorsen (det. 1971). Isolerade småbestånd utanför huvudbestånden för avarönn kan antas vara hybrider och redovisas här som rönn × finnoxel S. aucuparia × hybrida. Avarönn kan emellertid inte helt uteslutas, då långspridning med fåglar kan ha skett.

Avarönn är fridlyst samt upptagen inom EU:s art- och habitatdirektiv.