Inkommen, bofast.
Sandstränder och grusstränder, strandvallar, sanddyner och sandhed; enstaka fynd längre in i land på grus- och sandhögar (säkerligen med materialet från stranden). Förmodligen har arten kommit in med sjöfarten (Pettersson 1958), men även fågelspridning diskuteras i Petterssons arbete. Sandsallat sprider sig, förutom med frön, även med rotskott och har därför stor konkurrensförmåga.

Efter att arten etablerats och ökat på ursprungslokalen (Müntzing 1945) fortsatte spridningen till fiskeläget på Kapelludden i När 1936 (Fr i S), Närsholm 1946 (Fr i LD, UPS), sandstrand norr om Ljugarn i Ardre 1946 (Åkerblom 1947), Sandviken i Östergarn 1947 (T. Carlsson enligt Pettersson 1958), innanför Heligholm i Vamlingbo 1948 (Åkerblom enligt Pettersson 1958), 1 km norr om Folhammar i Ardre 1950 (Pettersson ms), Snoder ås mynning i Silte/Sproge samt ca 2 km söderut i Silte 1951–54 (B. Holma enligt Pettersson 1958), inre delen av Pilgårdsvik i När 1952 (A. Gustavsson i LD). Hos Pettersson (1958 s. 149) finns inprickade växtplatser även vid Hörte i Burs, Virudden och Djaupdy i När samt från Ljugarn i Ardre längs hela sandstranden till Grynge i Gammelgarn. Expansionen har därefter fortsatt, och sandsallat finns nu runt huvudön samt på Fårö (här först sedd ca 1967, B.-O. Landin enligt RSt), men är ej helt säkert sedd på Gotska Sandön.