Ursprunglig.
Knölgröe växer oftast i sand på torrängar, sandhedar, sandmarker, kalkhällmarker (gärna fårbetade; även i mosskuddar) och på alvar. Enligt Johansson (1897) hör den till ”sandväxterna” och förekommer särskilt på kalkstenshällar som är täckta av ett tunt sandlager. Knölgröe saknas nästan helt inom Gotlands jordbruksbygder. Frekvensen är högst på Storsudret längst i söder, i kalkområdena på nordvästra, norra och nordöstra delarna av huvudön samt på Fårö. Knölgröe ökade troligen under 1900-talet; Johansson (1897) anger ”Flerst. på sand, stundom på klippor” med 36 specificerade växtplatser (”flerst.” anges för flera socknar).