Taxasida

stor skogslilja

Cephalanthera damasonium

(Mill.) Druce

stor skogslilja är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Hans Bister
Översikt
Översikt

stor skogslilja är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • stor skogslilja
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Cephalanthera damasonium
Vetenskapligt namn, fullständig form
Cephalanthera damasonium (Mill.) Druce
Svenskt namn
stor skogslilja
Danskt namn
Hvidgul skovlilje
Foton
Hans Bister
Klinte 2012-06-24
Patrik Engström
Klintberget 2025-06-15
Patrik Engström
Klintberget 2008-06-13
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

541 Cephalanthera damasonium (Mill.) Druce

This calciphilous species occurs mainly in C. and partly in S. and SE. Europe and adjacent parts of Asia. The occurrence is irregular within the hatched area.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: troligen gammal och fordom bofast om än inte uppmärksammad som sådan förrän i senaste tid. Endast uppgiven 1893 från Gärdslöv (Neum det. ÖNil i LD) och 1906 från Bara (CPPe det. TTy i LD).
Förändring och hot: försvunnen. Nationellt rödlistad (NT) och fridlyst.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Stor skogslilja finns förmodligen felaktigt uppgiven för Öland av Liljeblad (1816). Troligen härstammar misstaget från Adam Afzelius manuskript från ca 1800. Stor skogslilja är i Sverige endast känd från Gotland.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Stor skogslilja är en sydlig art som föredrar kustnära, kalkrika sluttningar på ett underlag av renare kalkstenar. Troligen är den beroende av viss, men inte stagnerande, markfuktighet. De stora och uthålliga lokalerna ligger alla i eller nära sluttningar. Ett undantag utgörs av de rika växtplatserna i det utdikade Landträsk, där marken är plan och vilar på ett underlag av lermärgel med en viss mängd avlagrad kalksten. Stor skogslilja växer ofta i kalktallskog, men förekommer även i lövskog, t.ex. i en planterad bokskog strax norr om Klinte kyrka, där den växer i djup skugga i en brant sluttning. Den har också invaderat utkanten av en äldre, igenvuxen barockpark i Lummelunda, vid Lummelunds bruk, där den tidvis har varit mycket riklig. Antalet blommande exemplar varierar stort mellan åren. En hög årssumma följs ofta av en låg under nästa år (Högström 2008a).

På de kustnära lokalerna är otvivelaktigt exploatering det stora hotet, men även alltför starkt bete och igenväxning missgynnar denna konkurrenssvaga art. Den tidigare så rika förekomsten vid Lummelunds bruk har decimerats av både kraftigt fårbete och exploatering, och växten har inte setts här under senare år.

Efter upptäckten på Lojsta slott påträffades stor skogslilja under 1800-talet på ytterligare två lokaler: öster om Dibjärs backe i Hörsne 1890 (O. Öberg i UPS) och vid Lummelunds bruk i Lummelunda 1888 (Johansson 1897). Under 1900-talet ökade antalet fyndplatser, och Pettersson (1958) redovisar nio lokaler. Flera specialinventeringar har sedan gjorts under åren (Andersson 1974, Kessler 1995, Högström 1988, 2008a). Som mest räknades 5 462 individ på 16 lokaler under toppåret 1998 (Högström 2008a).