Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2014-05-31
Taxasida
pinnfibbla
Hieracium neopinnatifidum
Pugsley
pinnfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt
pinnfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- pinnfibbla
Taxonomi
Namn
Inga alternativa namn hittades.
Foton
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Funnen på 55 lokaler i 27 socknar (Tyler i brev); utbredd i hela Blekinge. Aktuella fynd från 27 rutor.
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Askersund Hammar (Adlerz 1903b). Hulta och Bastedalen 1928, 1942 Broddeson (S/GSa); (Tyler 2005).
Hallsberg Viby (Adlerz 1903b).
Lekeberg Hidinge (Adlerz 1903b).
Örebro Almby m.fl. (Adlerz 1903b).
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
(H. pinnatifidum)
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: okänt.
Kommentar: B, granskare TTy.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
H. pinnatifidum
Pinnfibbla är känd från Skåne till Värmland och Uppland och är i södra Götaland en av de allra vanligaste fibblorna. Den växer i hagmark, lövskog och bryn samt på vägkanter. Dess korgar är mycket ofta – oftare än hos andra fibblor – deformerade av en gallbildare.
Funnen i 116 rutor; tidigare uppgifter från 85 rutor. Vanlig i större delen av landskapet (mycket vanlig åtminstone i sydost), men sällsynt i nordöstra delen. – Ursprunglig.
Pinnfibbla är känd från Skåne till Värmland och Uppland och är i södra Götaland en av de allra vanligaste fibblorna. Den växer i hagmark, lövskog och bryn samt på vägkanter. Dess korgar är mycket ofta – oftare än hos andra fibblor – deformerade av en gallbildare.
Funnen i 116 rutor; tidigare uppgifter från 85 rutor. Vanlig i större delen av landskapet (mycket vanlig åtminstone i sydost), men sällsynt i nordöstra delen. – Ursprunglig.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Pinnfibbla förekommer från Skåne, norrut till Värmland och Uppland. I södra delen av landet är det en av de vanligaste hagfibblorna. På Öland växer den längs skogsvägar, i vägkanter, glesare tallskogar på sand eller klappergrus, betade och sandiga torrängar, gamla sandtag, dammvallar med kalkstensgrus samt på alvarmark rik på enbuskar. Pinnfibbla är glest spridd över Öland. I Sterner (1938) anges den vara funnen på 15 lokaler på norra och västra Öland; i liggaren finns noteringar från 10 socknar.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Ursprunglig.
Torr till frisk skogsmark: lövskog, barrskog. Johansson (1897) angav frekvensen ”H. o. d.”, motsvarande tämligen allmän. I dag är pinnfibbla kanske något mindre allmän, men utbredningsmönstret är detsamma nu som då: mellersta och norra Gotland.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Först uppgiven från fyra bohuslänska socknar av J E Palmér (1927).
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Äldre fynd: Näshulta.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Spridd från Skåne till Uppland.