Taxasida

grusbräcka

Saxifraga tridactylites

L.

grusbräcka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

grusbräcka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • grusbräcka
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Saxifraga tridactylites
Vetenskapligt namn, fullständig form
Saxifraga tridactylites L.
Svenskt namn
grusbräcka
norwegianBokmal
trefingersildre
norwegianNynorsk
trefingersildre
Finskt namn
mäkirikko
finlandSwedish
grusbräcka
Danskt namn
Trekløft-stenbræk
Foton
Patrik Engström
Väddö 2021-05-08
Thomas Gunnarsson
Ekelunda alvar,Sandby,Mörbylånga 2014-04-29
Thomas Gunnarsson
Ekelunda alvar,Sandby,Mörbylånga 2015-04-08
Thomas Gunnarsson
Ekelunda alvar,Sandby,Mörbylånga 2022-03-20
Thomas Gunnarsson
Sandby skjutbana,Sandby,Mörbylånga 2014-04-23
Thomas Gunnarsson
Sandby skjutbana,Sandby,Mörbylånga 2014-04-23
Patrik Engström
Horns kungsgård 2024-05-08
Patrik Engström
Gösslunda 2024-05-07
Patrik Engström
Väddö 2021-05-08
Patrik Engström
Väddö 2021-05-08
Patrik Engström
Väddö 2021-05-08
Torbjorn Tyler
i odling i Höör socken 2014-04-29
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1022 Saxifraga tridactylites L.

This somewhat calciphilous species is restricted to Europe and adjacent parts of N. Africa and W. Asia. It is favoured by the clearing of the country. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 202.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Den kalkberoende och kulturgynnade grusbräckan är knappast ursprunglig i Halland. Enligt insamlingar och uppgifter från 1916 till 1951 växte den i anslutning till kalkbrottet vid Gropemöllan på gränsen mellan Skåne och Halland. Om växten fanns här före kalkbrottets tid vet vi inte, eftersom Osbeck inte angav någon växtplats. Det mest troliga är att grusbrackan kommit till området i samband med kalkbrytningen, ovisst om kulturspridd eller på annat satt. Dessutom fanns den tillfälligt i Halmstad under ett par år i seklets början, inkommen med barlast. Uppgiften från Varberg gällde sannolikt också en tillfällig förekomst. Efter 1951 är den inte rapporterad från landskapet.

Arten finns närmast i Skåne, Västergötland och Danmark.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Kalk- och ljuskrävande växt på markhällar och block. Växtplatsen är i allo som hällebräckans och den samväxer delvis med denna.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Grusbräckan är en höstgroende och övervintrande ettårig växt som förekommer på nästan varje kalk­häll i landskapet. Den växer i grund mylla tillsam­mans med andra kalkkrävande småörter. Någon enstaka gång är den också funnen i skrevor på sili­katberg, t.ex. på småskär i Ornö eller på kalkrika grusiga torrbackar. Grusbräckan är så bunden till och dessutom så konstant på kalkberg att kartbilden i stort sett avspeglar Sörmlands urkalkförekomster.

Europa, Främre Asien och Nordafrika. I Sverige främst i Götaland och Svealand.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Sällsynt på kalkhällmark. Några äldre uppgifter från området utan kalkrik berggrund är ovissa; syns i alla händelser ha gällt föga varaktiga förekomster. Tangerar i Västmanland sin svenska N-gräns i inlandet. Utbredningstyp: Kalk.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Sannolikt gammal bofast art.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

(Myrin 1832.)

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: generell minskning med 15–31 %, men samtidigt spridd till helt nya delar av landskapet.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Grusbräcka är en kalkälskande torrmarksart, som i området mellan Vättern och Tranås växer på grund jord på och invid berghällar. Vid kusten i norr förekommer den i liknande miljöer på strandklippor och fågelgödslade klippskär. Arten är kulturgynnad och växer även på jordtäckta murar, t.ex. kyrkogårdsmurar (Tranås Linderås) och körbroar (Växjö Hemmesjö) samt på bangårdar (Ljungby Ljungby, Nässjö Nässjö). Om tidigare förekomster i nordöstra Smålands inland vet vi inte mycket; det förefaller ha rört sig om hagmark, förmodligen med klipphällar.

Antalet lokaler har minskat ganska påtagligt, troligen till följd av igenväxning och gödsling av naturlig betesmark. Arten är inte nationellt rödlistad men betraktas som hotad i Jönköpings och Kronobergs län.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Grusbräcka är starkt knuten till kalkpåverkade lokaler och växer på alvarmarkens skarpaste ställen, på de tunna mosskuddar som täcker kalkstenshällen. Den ses även i tunt grusalvar, sandiga och stäppartade torrängar där den gärna växer uppe på glesbeväxta tuvor. Växten återfinns på kalkstensmurar och i åkerkanter. Grusbräckan kan slå sig ner mellan cementplattor på en trädgårdsgång och dyker upp i ruderatmiljöer som gamla grustag och stenbrott.

Grusbräcka är en vanlig växt på Öland och spridd i landskapet. Den är särskilt vanlig på Stora Alvaret, i Mittlandet och längs västra stenkusten. Endast inom med öländska mått mätt kalkfattiga områden som väster om väg 136 och i Bödas barrskogar ligger fynden glesare.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Kalkhällar (gärna i mosskuddar eller på myrtuvor), grusig uppfrysningsmark, sandmarker och torrbackar; även på strandängar, samt i åker- och vägkanter. Ofta på betad mark. Där den växer är jorden alltid mer eller mindre bar. Grusbräcka förekommer spridd över stora områden i det öppna gotländska landskapet, vilket framgår av andelen provrutor där den noterats. Under Projekt Gotlands flora funnen från Sundre till Gotska Sandön, Fårö, men på Gotska Sandön möjligen återigen försvunnen (igenväxning). Grusbräcka har alltid varit vanlig, utom på de sandiga markerna på Gotska Sandön och Avanäset, Fårö. Johansson (1897) angav frekvensen ”Allest.”. Detta är möjligen lite i överkant i dag, åtminstone inom öns jordbruksområden, där det finns vissa luckor i artens utbredning.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Grusbräcka är en liten, kalkgynnad och konkurrenssvag ettårig art, som växer exponerat på mer eller mindre öppet skalgrus eller skalhaltig jord på hällar i naturbetesmarker, torrbackar, övre delen av havsstrandsängar och på vägkanter. Den förekommer också som ogräs i rabatter. Vissa år kan den som andra ettåringar blomma i stor mängd. Grusbräcka verkar höra till den grupp av kalkgynnade, värmeälskande subkontinentala arter som har sin bohuslänska huvudutbredning i norra delen av landskapet, skyddade för västliga vindar av Norge.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på torr mark på hällmarksalvar, i grusiga skrevor på grönstenshällar, dessutom på sandig, grusig mark i betesmarker, på kyrkogårdar och banvallar. Kalkgynnad och ljuskrävande. Hotas av igenväxning. Vanlig på Falbygden och Kinnekulle, sällsynt för övrigt. 168 lokaler i 59 rutor (7 %).

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Grusbräckans svenska utbredning är sydlig med endast några enstaka förekomster norr om Uppland (i Gästrikland och Medelpad). Den förekommer endast i den östra hälften av landskapet och är där tämligen sällsynt. 52 kartblad, 74 kvadranter.
Grusbräckan växer på torra lokaler och är kalkgynnad. Den förekommer på hällar och bergbranter av urkalksten och i torrbackar och på hällmarker med tunt lager av kalkrik jord.
Den har även påträffats i kalkbrott, på murar och på skräpmark.
Förändring - 36 %. – Tillbakagången kan sättas i samband med minskad störning och därmed sluten gräsvegetation då betet minskat eller upphört.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.

Funnen en gång. 

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Ett tidigt men säkert fynd från ett f.d. järnbruk. UTBREDNING. Collinder (1909): sällsynt.