Picea glauca
vitgran är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
vitgran är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Inga foton finns för detta taxon.
Inga nycklar finns för detta taxon.
Sällan skogs-, men ofta prydandsodlad i Sverige (vanlig vitgran ssp. glauca och albertagran ssp. albertiana inkl. ’Conica’ sockertoppsgran enl. Flora Nordica 1). Förvildad i Sverige sedan 1960-talet, men aldrig i Närke. Omskolade plantor fanns vid Karlslund i Längbro 1890 (ÖLHK 1891) och trädet odlades där (Sylvén 1933). Vitgranen inplanterades vid Kolja i Rinkaby på 1930-talet och fanns kvar 2000 (Nilsson 1986, ms).
Genom att kustprovenienser av vitgran är mycket vindhärdiga och dessutom klarar att växa på mager mark har de använts ganska flitigt som läträd och sandbindare i Halland. Bl a planterades 63.000 vitgranar på Höka flygsandsfält i Laholm under slutet av 1800-talet (Mellström 1914). Tyvärr förlorar de som äldre de nedre grenarna och blir därigenom mindre effektiva som vindskydd. På senare tid har inlandsprovenienser börjat provas på torvmarker i västra Sverige, bl a på Skogsvårdsstyrelsens fastighet i Egernahult i Knäred. Från Laholm V. Mellby och Värö Vendelsö finns exempel på att vitgranen kan självföryngra sig i Halland.
Vitgran är inhemsk i ett brett bälte tvärs över Kanada.
Status: ganska ofta odlat prydnadsträd samt planterad som vindskydd och vilthägn; ofta kvarstående och ibland självsådd men knappast bofast. Fröföryngring har observerats på knappt 10 % av lokalerna med planterad vitgran. Först uppgiven 1987 från Hofterup (Kraft 1987), men odlad redan 1901 (Ahlf i LD).
Kommentar: B, granskare TTy och KAO.
Vitgran planteras både som skogsträd och prydnad men är ovanlig i odling i landskapet. Den kommer från norra Nordamerika. – Belägg från Kalmar Kalmar Svinö har bestämts till vanlig vitgran ssp. glauca; i övrigt saknas uppgift om underart.
Vitgran är hemmahörande i Nordamerika, från Alaska till Labrador. Den har planterats som läträd och odlas ibland i trädgårdar. På Öland är vitgran kvarstående efter odling eller måttligt förvildad från närbelägen plantering.
Barren hos vitgran är kantiga, matt blågröna och doftar svarta vinbär när de krossas.
Kulturflykting och kvarstående, tillfällig.
Förvildad, tillfällig. Överlag har gamla träd observerats. Fröspridning har noterats från bl.a. Eksta, St. Karlsö, där planterade träd förökat sig. Av avkomman står i dag två träd kvar (moderplantorna är borttagna). Även vid Varvsholm i Sanda är fröspridning iakttagen.
I dag planteras denna art knappast som skogsträd (se Niklasson 1991).
Vitgran härstammar från norra Nordamerika. Hos oss har den odlats framför allt som läträd och påträffas oftast som kvarstående.
Ursprunglig i de norra delarna av Nordamerika; odlad i läplanteringar och som parkträd.
