mörk dunört

Gammal bofast art.

1363 Epilobium obscurum Schreb.

This species is mainly restricted to Europe. It is lacking in most of N. and E. parts of S. Europe.

Mörk dunört är ursprunglig men kulturgynnad. De vanligaste växtplatserna är källor och källfloden, främst i naturbetesmarker men även i lövskogar och lövdungar. Även diken, kärrpölar och mycket små fuktstråk i natur- och kulturbetesmarker är karakteristiska ståndorter. Då och då kan man också finna arten på torr mark, t ex i grönsaksland och åkerkanter. På de flesta lokaler växer i regel endast några få individ, men enstaka gånger uppträder den beståndsbildande, t ex i vattenrika diken eller på torr, störd mark som nedlagda åkrar och träd/buskröjda områden.

Sannolikt förbisedd under 1970-talet.

Ört vid källor, källmatade bäckar och diken, helst i kalktrakter.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.
Kommentar: B, granskare AOr. Mindre väl bevarade insamlingar av denna art kan vara svåra att säkert skilja från grådunört E. lamyi varför enstaka felbestämningar kan förekomma.

Mörk dunört förekommer på fuktig eller våt, näringsrik jord. Den gynnas av rörligt markvatten och är karakteristisk för källflöden och översilade ställen i betesmark, där den ofta har sällskap av gökblomster Lychnis flos-cuculi och sumpförgätmigej Myosotis laxa var. caespitosa. Den kan också förekomma vid bäckar och diken, i lövkärr (men då ofta tynande på grund av ljusbrist) och någon gång i trädgårdsland. Däremot är den – till skillnad från många andra dunörter – ovanlig på gårdsplaner, skräpmark och i liknande starkt kulturpräglade miljöer.

Mörk dunört växer på frisk–fuktig, något kalkfattig mark, gärna med rörligt grundvatten. Den vill ha öppen jord och gynnas av betesdjurens tramp. De få aktuella fynden är gjorda i betade kärr, fuktiga skogar med källflöden, åkerren och längs dike. Mörk dunört ses till skillnad från andra arter i släktet sällan i ruderatmiljöer men är tillfälligt funnen i kanten av en nygjord cykelväg.

Mörk dunört är idag en sällsynt växt på Öland. Många av de äldre lokalerna på västra sidan, från Glömminge sn och söderut till Mörbylånga, är numera bebyggda eller igenväxta när betesdjuren förvunnit. Kalkfattiga miljöer med källflöden är ovanliga och mycket skyddsvärda på Öland. Mörk dunört har inte anammat de ruderatmiljöer som erbjuds som alternativ. Endast fynd med godkända belägg redovisas på utbredningskartan. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Mörk dunört kan förväxlas med grådunört E. lamyi och kantdunört E. tetragonum men mörk dunört har alltid några glandelhår nära basen på foderbladen vilket de andra två saknar.

Gammal, bofast.

Inkommen, tillfällig.
Företrädesvis på åkrar och i diken, i fuktig sandjord. Tre äldre fynd har gjorts vid järnväg: mellan Väskinde och Martebo 1909, Martebo station 1909 samt norr om Grötlingbo anhalt 1929. Mörk dunört är en kulturberoende art; dess ålder på Gotland är inte klarlagd, men de tre förekomsterna på åkermark på Avanäset, Fårö, från 1895 till 1984 antyder att den skulle kunna vara en gammal kulturföljeslagare på Gotland. På några av 1900-talets lokaler är det däremot mycket möjligt att den, liksom alaskadunört E. glandulosum (båda: Martebo station 1909) är inkommen utifrån.

Mörk dunört växer i fuktig, näringsrik jord. Man finner den i källflöden och fuktstråk i betesmarker och annan gräsmark, i diken och ibland på stränder av bäckar och sjöar, en gång på havsstrand. Arten tycks ha minskat mycket kraftigt sedan förra inventeringen, men den kan vara förbisedd. Det är svårt att avgöra om den, liksom en del andra dunörtar, är utkonkurrerad eller borthybridiserad av amerikansk dunört eller om den bara är svår att upptäcka bland mängden av den senare, som den ofta växer tillsammans med.

Mörk dunört växer på fuktig kulturmark, vanligen vid diken, bäckkanter och källsprång. Arten har minskat dramatiskt under 1900-talet, förmodligen på grund av inkorsning med amerikansk dunört som invaderat dess lokaler.

Europa, Nordafrika. I Sverige sydlig, upp till Uppland.