granbräken
Dryopteris cristata
Granbräken är en ursprunglig art. I äldre botanisk litteratur uppges arten vara sällsynt eller förekomma flerstädes. 16 gamla lokaler kan jämföras med ca 45 aktuella fynd. Arten är troligen inte vanligare nu än förr, men möjligen kan den ha gynnats av kraftledningsgatornas tillkomst.
De vanligaste följearterna är glasbjörk (42%), gran, älggräs, skogsbräken, lingon, blåbär, klibbal och kråkklöver.
Ekologi
Granbräken är en flerårig tuvad ormbunke med fasta övervintrande blad. Den är en sumpskogsart som förekommer sällsynt i öppen eller halvöppen skog. Arten är troligen ganska ljuskrävande. En del lokaler är kalkpåverkade och andra uppvisar inte alls någon kalkpåverkan. Artens biotopval är svårt att karaktärisera eftersom den kan växa öppet och mycket blött bland vass, trådstarr och kråkklöver eller relativt torrt på magra tuvor med lingon och blåbär. Många lokaler är tuvade av högstarr eller trädsocklar med lövinslag av klibbal och glasbjörk. Den är nästan alltid fåtalig med någon eller några tuvor. Några lokaler där den observerats i större antal har varit kulturpåverkade med förändrad hydrologi. Troligen gynnas den av störningar. Granbräken förekommer ofta i kraftledningsgator och växer då i våtmarker som tidigare varit skogsklädda. Artens uppträdande antyder att den sprids långväga med sporer men etablerar sig ganska oregelbundet och slumpmässigt.
Utbredning
Sällsynt (14% och 57 noterade lokaler).
