strandmaskrosor
Taraxacum sect. Palustria
Mer information om arten
Strandmaskrosor är en liten grupp som totalt omfattar 14 kända arter i Sverige. De skiljer sig från flertalet maskrosor genom att de ofta växer fuktigt och föredrar ogödslade gräsmarker eller naturliga strandmiljöer. Gruppen uppgavs förekomma flerstädes på havsstränder i Gävletrakten 1848 och 1863. Under inventeringen har de ursprungliga arterna östersjömaskros och strandmaskros urskilts.

Lokaler

35. T balticum – östersjömaskros
1. Östersjömaskrosen växer på havsstränder. Den har noterats både på skyddade grusiga moränstränder och på grönstensklippor ovan stranden. Flera av lokalerna har varit tydligt kalkpåverkade. Särskilt rikligt förekommer arten på Orarna. Ganska vanlig längs kusten (32% av kustrutorna och 12 lokaler under inventeringen). Arten är sydlig och lokalerna är de nordligaste kända i landet. Äldre uppgifter: Gävle, Hamrånge, Hille och Valbo.
36. T suecicum – strandmaskros
1. Strandmaskrosen växer på kalkrika stränder och fuktängar. Arten tål att översvämmas. Den har hittats på en betad strandäng vid Dalälven och på strandängar längs kusten. Sällsynt, funnen på 2 lokaler under inventeringen. Hedesunda, Flösta, 12H8d 6694250 1566450, betad strandäng vid Dalälven, fuktäng innanför vassbälte 1996 (PST, !HRY); Hille, Iggön, botten av Skatviken, 14H0g 6752850 1582350, havsstrand, kantzon utanför skogsbården mot avsnörd vik 1994 (PST, !HRY). Äldre uppgifter: Hille, Iggön, flerstädes; Gävle, flerstädes; Hamrånge, Kusö kalv 1928 (SAh i S); Valbo, Kubbo–Grinduga 1918 (SAh i S).