ängssvingel
Schedonorus pratensis
Ängssvingel är en odlad och kulturspridd växt. Den betraktades som allmän i Gävletrakten vid mitten av 1800-talet och även i landskapet som helhet något senare. Vid mitten av 1900-talet rapporterades den som spridd eller tämligen allmän också i nordvästra Gästrikland. Växten bör därför ha varit väl spridd i landskapet även innan den började saluföras som vallfrö.
De vanligaste följearterna är timotej (30%), röllika, hundäxing, kvickrot och maskrosor.
De vanligaste följearterna är timotej (30%), röllika, hundäxing, kvickrot och maskrosor.
Ekologi
Ängssvingel är ett flerårigt, medelstort, svagt tuvat gräs. Arten är starkt knuten till odlingslandskapet. Typiska växt-platser är skräpgräsmarker kring bondgårdar, fäbodvallar, kulturbeten, vid lador, diken och åkrar. Ängssvingeln odlas som vallväxt och är mycket vanlig i anslutning till odlad mark – särskilt i åkerkanter och i igenväxande åkrar. Den finns längs alla vägar i odlingslandskapet och längs större landsvägar men sällan längs skogsvägar. Den förekommer ibland som ruderatväxt och har vid några tillfällen hittats som strandväxt vid näringsrika sjöstränder.
Utbredning
Vanlig (72% och 320 noterade lokaler).
