kal stenros
Rosa canina
Mer information om arten
Stenrosen är ursprunglig. Den har tidigare varit sammanslagen med den snarlika men betydligt vanligare nyponrosen. Även i nyare litteratur saknas tydliga uppgifter om vilken av rosorna som avses. I Vegetationen vid Gästrikekusten (Ericson 1973a) anges att båda förekommer i kustens strandsnår. Under inventeringen har bara enstaka säkra fynd av stenros gjorts, men arten är troligen förbisedd. Den skiljs från nyponros på blommornas stift eller hellre på de stenhårda och mycket sent mognande nyponen.

Ekologi

Stenrosen är ljus- och värmekrävande och förekommer på liknande ställen som nyponrosen. Typiska lokaler är naturliga bryn och buskmarker vid kusten och soliga backar och kantzoner i odlingslandskapet.

Utbredning

Arten är sydlig och befinner sig här troligen nära sin naturliga nordgräns.
Mycket sällsynt (2% och 4 lokaler).

Lokaler

1. Torsåker, Nordgrensgården, 13G2f 6712180 1527800, vägkant, 1 buske tillsammans med nyponros 1989 (Risberg 2008).
2. Vägen mellan Kalvsnäs och Kratten, 13G1g 6705620 1531520, 2 buskar 1989 (Risberg 2008).
4. Valbo, Långhäll, vid Gästrikeleden, 13H3g 6719750 1584350, översilade grönstenshällar med gles tallskog 1991 (PST, !ThK).
4. Hille, Enmaren, södra viken, 13H9g 6746250 1581050, häll ovan havsstrand i skyddad sydexponerad vik 1994 (PST).
övriga uppgifter
Valbo, Orarna, Norrskvalpet och Klövstensharen 1965–74 (LEr); 3 km SO om Grinduga i blockskravel 2005 (LEr); Gävle, Eggegrund, Gråsjälsbådan, Lövgrund, Långraten, Kullerharen, Limön, Vitgrund, Bönan mfl (LEr); Hille, Eskön, Storbeglet och Hallonharen 1968 (Rosén 1969); Hamrånge, Kusön i byn 1966 (LEr).