brunag
Rhynchospora fusca
Mer information om arten
Brunagen är ursprunglig. Arten anges som sällsynt i Gävletraktens växter 1848 och 1863. Vid denna tid var den bara känd från ett par lokaler vid Oslättfors i Hille. Ytterligare lokaler från spridda delar av landskapet har senare rapporterats och sammanlagt finns 16 namngivna gamla lokaler. Arten har troligen inte nämnvärt förändrat sin utbredning och förekomst.
Den vanligaste följeväxten är pors följd av vitag, småsileshår, vattenklöver, dybläddra, dystarr och storsileshår. Brunag blommar före vitag och samtidigt som ekorrbär och linnea.

Ekologi

Brunag är en flerårig myrväxt som förökar sig vegetativt med krypande jordstammar. Arten växer ofta i små bestånd och kan dominera små ytor. Den sprids och etableras uppenbarligen i stor utsträckning även från frön eftersom den förekommer i nyskapade miljöer som hällkar och kärrgölar längs kusten. Brun-agen är annars en torvmarksväxt med snarlika biotopkrav som vitag men betydligt ovanligare. Till skillnad mot vitag trivs den inte i mossar och inga förekoms-ter har heller hittats i rikkärr. Arten växer helst på naken dy. Typiska miljöer är blöta lösbottenkärr med gles stråvegetation och svag vitmossebildning, gärna i strandkärr vid större sjöar. Arten påträffas också i strandkanten av gungflymattor vid småtjärnar. Den är inte helt myrbunden och hittas emellanåt på fasta men dyiga stränder till näringsfattiga sjöar. I nordväst växer den mest i flarkgölarna i de stora myrkomplexen. Ofta finns den i någon enstaka flark bland åtskilliga till synes likvärdiga myrvatten.

Utbredning

Mindre vanlig (23% och 67 noterade lokaler).
karta