Vitstarr växer liksom dystarr bara i öppna och blöta myrar. Arterna liknar varandra ekologiskt men vitstarren lever i ett snävare pH-intervall. Den förekommer rikligast i intermediära kärr, saknas i de fattigaste mjukmattekärren och mossarna, samt är ovanlig i extremrikkärr. Möjligen är arten kalkskyende. Vitstarr-en växer i blöta fastmattor och i gungfly men helst i anslutning till naken dy i lösbottenmosaiker, blöta dråg eller flarkar. Den förekommer även i blöta strandkärr med gles vegetation. Vitstarren är troligen konkurrens-svag och har svårt att etablera sig i slutna mosstäcken. Arten sprids lokalt med utlöpare i torven och bildar gärna artegna bestånd över större eller mindre ytor. Den blommar sparsamt men kan avslöjas på de gråvita bladmattorna. Växten är känslig för utdikning men kan leva kvar mycket länge i torrlagda våtmarker.

Vitstarren har en nordlig utbredning i Sverige och blir vanlig från Gästrikland och norrut. Den är troligen något förbisedd under inventeringen.
Vanlig (47% och 171 noterade lokaler).