rundsileshår
Drosera rotundifolia
Rundsileshår är ursprunglig. Den bedömdes som allmän i Gävletrakten på 1800-talet och även i Gästrikland som helhet vid 1900-talets början. Arten är inte lika känslig för torrläggning som de övriga sileshåren och har troligen inte minskat i samma omfattning.
Den i särklass vanligaste följearten är tranbär (46%) följd av rosling, ljung, vattenklöver, pors, tuvull och trådstarr.
Ekologi
Rundsileshår tillhör landskapets tio vanligaste myrväxter. Den finns på nästan alla öppna myrar. Arten kan även växa i glest skogbeväxta myrar men inte i sluten skog. Den är oberoende av kalk, tolerant mot låga pH-värden och förekommer allmänt både i mossar och i rikkärr. Rundsileshåret växer genomgående torrare än stor- och småsileshår. Den växer främst på fastmattor och kanske är mossetuvor av rostvitmossa artens favorittillhåll. Den är dock vanlig även i blöta mossmattor och förkommer gärna i mjukmattor och på gungfly samt ibland även på naken dy i lösbottnar. Rundsileshåret växer också på öppen mager och fuktig skogsmark – t.ex. på stigar och körvägar under kraftledningar. Den återfinns ofta i fuktiga vägdiken, på vändplaner och i botten av gamla grustag på skogen. Arten har små vindspridda frön som uppen-barligen lätt etablerar sig på bar jord. Rundsileshår är en vanlig växt även i skärgården där den etablerar sig bland vitmossor i hällkaren.
Utbredning
Mycket vanlig (94% och 786 noterade lokaler).