vattenmöja
Ranunculus aquatilis
Vattenmöja är ursprunglig. Den är något kulturgynnad. I Gävletraktens växter 1848 anges den som tämligen allmän, men bara en preciserad lokal har kunnat spåras (Gävle, Rio).
Ekologi
Vattenmöja växer på grunt vatten i små leriga eller kalkrika bäckar, diken och dammar. Många av lokalerna torkar ut på sommaren.
Variation
Grodmöja, R. aquatilis var. diffusus, är vanligast och har noterats från 14 lokaler. Vanlig vattenmöja, R. aquatilis var. aquatilis, har bara påträffats på en säker lokal.
Utbredning
Sällsynt (8% och 19 lokaler).
Lokaler
Vanlig vattenmöja – R aquatilis var aquatilis:
1. Österfärnebo, Vibron, 12H7a 6687550 1554150, branddamm och källa i odlingsmark, klart kallt vatten, 3–4 dm djupt, 1991 (PST, !ThK).
1. Österfärnebo, Vibron, 12H7a 6687550 1554150, branddamm och källa i odlingsmark, klart kallt vatten, 3–4 dm djupt, 1991 (PST, !ThK).
