Vattenbläddran är ursprunglig. Arten angavs förekomma flerstädes i Gävletrakten på 1800-talet. För landskapet som helhet finns ingen bedömning, men kända lokaler redovisas både av Carl och Robert Hartman samt av H.W. Arnell. Totalt är 17 gamla fynd registrerade. Troligen har vattenbläddran ökat på grund av att sjöar och vattendrag blivit näringsrikare och vuxit igen med skyddande vassar.
Vattenbläddra är en vattenväxt som finns i närings-rika eller i näringsfattiga men kalkrika vatten. Den trivs utmärkt även i övergödda vatten och kan förekomma i mängd i igenväxande vikar och skyddade laguner mellan bladvassar. Arten förekommer också i mindre vatten som diken och kanaler vid näringsrika sjöar och vattendrag. Liknande förekomster finns också längs kusten i isolerade gölar eller hällkar innanför havsstranden. Växten är däremot ovanlig i blöta kärr men kan förekomma i näringsrikare extremrikkärr och gungflystränder i anslutning till sjöar och vattendrag.
Vanliga följeväxter är vit näckros (27%), gäddnate, vass, svalting, sjöfräken, andmat, säv och kaveldun. Vattenbläddran blommar senare än dy- och dvärgbläddra, vanligen i slutet av juli.