skvattram
Rhododendron tomentosum
Skvattram är ursprunglig. Växten var förr väl känd i bygderna och kallades »buckpors«, »bockpors« eller »getpors«. I Gävletraktens växter 1848 och 1863 uppges arten finnas flerstädes. Arnell (1924b) angav den som allmän eller tämligen allmän i Ovansjö och Österfärnebo socknar. Man kan undra varför han inte angav den som allmän i landskapet som helhet.
De vanligaste följeväxterna är odon (52%), tall, tranbär, tuvull, ljung och hjortron. Skvattram blommar samtidigt som skogsstjärna, liljekonvalj och guckusko.
De vanligaste följeväxterna är odon (52%), tall, tranbär, tuvull, ljung och hjortron. Skvattram blommar samtidigt som skogsstjärna, liljekonvalj och guckusko.
Ekologi
Skvattram är en flerårig buske. Den har övervintrande blad som fälls ner mot grenarna på vintern. Skvattram är en utpräglad torvmarksväxt och ett karaktäristiskt inslag i landskapets myrar. Arten lever under mycket knappa näringsförhållanden och låga pH-värden. Den förekommer nästan bara i skogsklädda fattigkärr och mossar. Arten bildar här ett karaktäristiskt växtsamhälle, skvattramtallmossen, som kännetecknas av låg, gles och senvuxen tallskog med undervegetation av ris. Få naturtyper är så artfattiga och konstanta som skvattramtallmossen. Arten återfinns också på ris-strängar och tuvor i öppna myrar och mer sparsamt i rikkärr och andra myrtyper. Skvattram är också en vanlig växt på hällmarker där den växer i vitmossan vid hällkar och fuktfickor. Växten förekommer inte i kulturskapade miljöer och får betecknas som kulturskyende.
Utbredning
Arten är jämnt spridd över landskapet med förekomster även ute i skärgården.
Mycket vanlig (96% och 593 noterade lokaler).
Mycket vanlig (96% och 593 noterade lokaler).