Knippfryle är en gammal ängsväxt som troligen vandrat in med tidigt jordbruk. Arten beskrivs som allmän i Gävletraktens växter 1848 och 1863 men här innefattas även ängsfryle. Arten har samlats eller rapporterats från ett tjugotal lokaler i landskapet med stark koncentration till Gävle med omnejd. Den har minskat starkt särskilt under senare delen av 1900-talet. Många lokaler utan hävd är nu i farozonen.
Vanliga följeväxter är bockrot, fårsvingel, liten blåklocka, vårstarr, gråfibbla, vårfingerört, rödven, luddhavre, smultron och svartkämpar. Knippfryle blommar på våren samtidigt med hägg och gullviva.
Ekologi
Knippfryle är flerårig. Den sprids lokalt med korta underjordiska utlöpare och kan bli en dominerande art i torra gräsmarker. Fröna har ett litet bihang som anpassning till spridning med myror. Knippfryle är en utpräglad gräsmarksväxt. Den är ljusälskande och försvinner om marken beskuggas. Arten är oberoende av kalk och trivs bara på näringsfattiga gräsmarker. Den gynnas av hävd, särskilt av bete, och är således en utmärkt signalart för ogödslade naturliga slåtterängar och betesmarker. Arten är typisk för magra sandiga backar av fårsvingeltyp eller rödventyp men förekommer rikligt även i örtrikare torrbackar. Knippfryle har också hittats i magra långvarigt och extensivt skötta gräsmarker vid fiskelägen och i några större gräsytor i gamla parker vid kusten.
Utbredning
Sällsynt (9% och 38 lokaler). Minskande. Svensk nordgräns.
Lokaler
Några nordliga gamla fynd som rapporterats av Dahlstedt (1916) från Trätåsberget och Bredsiljeån i Ockelbo får betraktas med stor skepsis. De har ifrågasatts av Wiger (1965), »säkerl. tagen coll. av mig ingenstans sedd«. Även Dahlstedts övriga uppgifter om knippfryle är märkliga med avseende på biotop och har uteslutits på kartan.
