Brakved är ursprunglig. Växten har många dialektala namn i landskapet. I Ovansjö förekommer namnen »skiton«, »brakon« och »tröske rönnbär«. I Järbo och Ockelbo kallades den förr »sprakbuske« och »spraklind«. Arten uppges förekomma flerstädes i Gävletraktens växter 1848 och 1863. Arnell (1924b) bedömde den som tämligen allmän men sällan riklig. Arten är idag mycket vanlig och välspridd. Den kan ha ökat genom igenväxning med buskbårder vid tidigare öppna stränder och våtmarker.
Arten kan sällsynt bilda stora buskar eller små träd. Vid Utvalnäs udde utanför Gävle har en 8 m hög brakved noterats i strandskogen. Brakved börjar blomma samtidigt som ekorrbär men blomning pågår även senare på sommaren.
De vanligaste följeväxterna på skogsmark är gran (34%), älggräs, rönn, stenbär, glasbjörk, ekorrbär, klibbal och vitsippa. I kärr är blodrot (36%), stenbär, älggräs, tranbär, hirsstarr, tall och blåtåtel vanliga följearter.