åkerrättika
Raphanus raphanistrum
Mer information om arten
Åkerrättika har kommit in med kulturen och etablerat sig som åker-ogräs. I Gävletraktens växter angavs den som sällsynt 1848. Den äldsta uppgiften är från Gävle 1834 – »potatis-åkrar vid Saltpeter-ladorne« (Thedenius ms 1835). Ett rätt stort antal äldre uppgifter finns också från andra delar av landskapet där den troligen lokalt har varit ganska vanlig. Arten har minskat starkt i hela landet.
Typiska följeväxter är vanliga åkerogräs som åkerspärgel (43%), kvickrot, trampört och pilört.

Ekologi

Åkerrättikan är vanligtvis ettårig och sprids uteslutande med frön. Den har en ledskida som inte öppnar sig utan faller av oöppnad. Arten verkar trivas bäst i lätta åkerjordar på sandig mark. Den har hittats både bland spannmål och bland potatis – ibland rikligt, men oftare som enstaka plantor. Växten har också påträffats på jordhögar, i nyanlagda gräsmattor och vid grävningar i gamla åkrar.

Utbredning

Sällsynt (14% och 38 lokaler). Minskande.
karta